Herregud! Så jag har fött barn i natt!

Från början till slut (jag hann alltså också att vara gravid ett tag), och mycket realistiskt kan man säga för att slippa bli för explicit.

Fast ändå var det tre saker jag noterade mer än andra:

1. Det gjorde knappt ont

2. Tomas (som var den blivande barnafadern) gjorde ALLT för att inte vara med, och lämnade mig ensam mitt i alltihop.

3. Det blev inte ett, utan tre små (könlösa) barn.

Och jag var så stolt, och det var så spännande och det gick så enkelt.

Det sägs ju att det är något bra när man drömmer om att föda barn (om man inte är gravid då och förbereder sig mentalt för det hela, men det är jag inte). Att det betyder att man står inför en stor (och positiv) förändring.

Och då läser jag inte det som någon fatalistisk  blick in i framtiden, utan snarare så att det hela tiden sker en massa förändringar hos en själv, som man inte har tid att tänka på när man är vaken. Så då tänker man på dem när man sover istället, och då genom att föda barn (eller något annat spännande).

Herregud så det där låter. 

(Ja, jag gillar Di Leva också! Fast kristallhealing är jag inte så förtjust i.)

Nåja. Det lämnade kvar en fin känsla.