Minnesanteckning till mig själv; http://www.imdb.com/title/tt0478126/ Med Tori Spelling och allt. Det kan bara vara fantastiskt. Utöver det har jag varit hemlös en dag och sovit alldeles för lite. Och längtar hem, längtar bort, längtar bakåt, längtar framåt. Som vanligt med andra ord.

Skryta bör man säger Hanna.

Varför ska allting krångla idag, när jag nu äntligen fått för mig att vara duktig och ambitiös student? Nu har jag ju fortfarande inte fått något gjort, och har precis lika mycket att förbereda och jobba undan inför Göteborgsresan.

Men det låg en fin bok i min brevlåda och väntade på mig i Umeå. Det känns bra att vara bra. Även om jag naturligtvis hittade lite retliga småfel i registret. Men korrjobben fortsätter komma in ungefär ett varannan månad, så helt usel kan jag inte ha varit. Och nu hoppas jag på praktikplats på Norstedts i höst. Önska mig lycka till.

Det kan bara konstateras att jag och T har de absolut mest högklassiga och intressanta diskussionerna i sängen på en söndag, sjukt bakfulla. Imorse kom vi in på livmödrar (livmodrar?), och jag informerades om att en del kvinnor föds med två vaginor och två livmödrar (och nej, jag vet faktiskt inte alls hur vi hamnade där). Jag trodde inte en sekund på honom (trots att jag vid det här lagt vet att den mesta sjuka kunskap han har, faktiskt är sann). Han berättade också att detta är fallet eftersom man under fosterstadiet tydligen har två livmödrar som sedan växer ihop till en, och att detta som så mycket annat kan gå fel. Vid det här laget har jag nästan slutat lyssna på hans tokiga idéer och kräver källhänvisningar han inte kan uppge.

Sen hittade jag det här. Och fick ju erkänna att han hade rätt.

Ämnets mycket världsomvälvande egenskaper tvingade mig dessutom att söka vidare. Och hittar det här.

Men varför utvecklar man TVÅ livmödrar som sedan växer ihop till en? Vad är den evolutionistiska fördelen med det?

Helt tokigt är vad det är.