Åh. Jag har samlat ihop så många viktiga frågor de senaste dagarna.

Varför stirrade till exempel Kate ner i backen varenda gång William gjorde honnör idag?

Varför har inte Svenska Kyrkan den fantastiskt fina traditionen att fråga vem som ger bort bruden till mannen?

Och varför talas det så lite om gudsfruktan och domedagen under svenska vigselakter? 

Gifter sig gör man inte för att det är roligt, gifter sig gör man för att kunna uppfostra barn till gudfruktiga och ordentliga människor! Det är viktigt att påminna om.

Och varför har vi i detta barbariska land i norr glömt bort det vackra i en vit och skir burqha på en brud?   

När jag gifter mig ska minsann allting följa Church of Englands fina liturgi. Jag har alltid drömt om lite kohandel mellan pappa och min blivande man i kyrkan. Jag har alltid sett mig själv lite som min fars egendom.

Sen har vi den här viktiga frågan om flyttfåglarna.

Får de bara de ungar de får här i Sverige på somrarna? Eller får de kullar även där de är på vintern?

Vilket också helt osökt leder till en följdfråga: skrivs fågelböcker specifikt för olika geografiska områden?

En svala borde ju rent teoretiskt inte beskrivas på samma vis i en svensk fågelbok som i Sydafrika.

Till sist den största frågan av alla: betyder det nya lugnet att jag gett upp om att överhuvudtaget få till en uppsats? Jag själv misstänker det.

Med deadline på måndag 09.00 för versionen till 70%-seminariet känner jag mig inte ens det minsta stressad. Och då har jag hittills inte skrivit ett ord.

Tack och godnatt på det.

Men alltså hallå världen. Hejda dig.

Det är lite för mycket på en gång nu.

Om det är möjligt skjuter jag gärna lite på all ångest, stress och åtminstone något av allt som måste göras PÅ EN GÅNG.

Det vore snällt om det kunde vara möjligt.

Det skulle underlätta livet något om det åtminstone gick att somna på kvällarna. Det är något jag önskar.

Sen - om jag får - så önskar jag i mitt påskägg att allt inte skulle behöva vara klart till 3:e juni. Jag är ju som vi vet ganska dålig på att fokusera på 10 saker samtidigt, så det blir ju mest pannkaka av alltihop.

(Fast allra helst önskar jag mig såklart att slippa flytta till Örebro om en månad.)

Det blir varken uppsats, arbetsansökningar eller flyttförberedelser. Det blir mest bara stirra i böcker, stirra på skärm, stirra in i vägg.

Fast igår lyckades jag förstås samla ihop nog energi för att få in deklarationen. 

Det var stort!

Det har jag jobbat på i tre veckor.

Och just ja:

Jesus för världen, givit sitt liv,

öppnade ögon, Herre mig giv.

Mig att förlossa, offrar han sig

där han på korset, dör ock för mig.

Idag lider jag med Jesus.

Åh. Om jag bara kunde få lägga mig och sova just precis nu och vakna igen på fredag när förhoppningsvis allt är över.

Ouuh. Ångest.