Så blev det dags för den viktigaste frågan av dem alla. Vad i min skruvade hjärna är upphovet till alla dessa sjukt detaljerade och händelserika drömmar? Annars måste jag säga att hemtentan som delades ut idag är den värsta monstertenta jag någonsin varit med om. Inte för att den på något vis ställde svåra frågor, utan för att den inte ställer någon fråga alls. Och att kursen den hör till varit en av de mest meningslösa jag stött på. Sunt förnuft? Har det helt plötsligt blivit helt omodernt och oanvändbart?

Ekonomi

April månad blir den första månaden att försöka överleva på endast studiemedel sedan... sedan jag flyttade från Malmö för tre år sedan (och i Malmö var jag fattig). Så nu blundar vi och kör. Håller tummarna och rotar fram allt i garderoben som skulle kunna användas en säsong till. Jag har visserligen levt på femtonhundra mindre än studielånet ett halvår där emellan. Men då var jag sambo. Och jag gissar att min sugardaddy la ut bra mer än 1500 i månaden på mig under den tiden. Och om man ska se till de senaste årets utgifter och min känsla av levnadsstandard, verkar 10000/månaden vara vad jag behöver för att tycka mig leva gott. Herregud. Jag måste verkligen hitta ett extrajobb, för det här kommer då aldrig gå.

I´ve got a thing for you

Ibland känns tillvaron bara behaglig. Tillfreds. Avslappnad. Och även Umeå har onekligen sina goda sidor. Och så var det dags igen för en huvudstupa head over heelsförälskelse. I´ve really got a thing for you.

Nej det var ingen vanlig dag, för det var Tomas födelsedag...

För sudderuttanendej och falleri och fallera 

Skåla och knivarna dra 

För det ska va' glädje och sång och butelj 

För man ska vara glad när det är födelsedag 

Så började festen och bonden slog i 

De samlade gästernas glas 

Båd rom och genever och ren eau de vie 

Ja så går det till på kalas 

De söp och de drack och de titta i krok 

Där var glädje och jubel och sång 

Och sen börja slagsmål och finger på krok 

Så festen kom riktigt igång 

(Om festdeltagare av någon anledning skulle vilja kontrollera hur de porträtterats under kvällen finns dokumentationen här. Fast inte ikväll.)

God morgon!

För exakt en timme och 19 minuter sedan väcktes jag av mycket mystiska släpljud och mumlande i trappen. Jag hörde hissen åka ner till bottenvåningen, dörren till den öppnas och att den åkte upp till översta våningen. Och jag konstaterar snabbt för mig själv att det bara var någon bortkommen fredagsfyllerist som kravlat sig hemöver, och somnar om.

10 minuter senare vaknar jag återigen av en dörr som smäller igen, hissen som går igång, och ganska snart efter det ännu mer släpande och ljud som från en gnyende hund, alldeles utanför vår dörr. Och jag blir lite skeptisk mot min tidigare redovisade slutledning. Så jag rusar (nu ska vi komma ihåg att jag är yrvaken efter ungefär 5 timmars sömn, och kanske inte är i mitt mest alerta tillstånd) upp och utnyttjar min fantastiska tantrepertoar och försöker se genom kikhålet i dörren vad som väsnas så. Naturligtvis ljudlöst och med fötterna så långt från brevinkastet att de inte skulle synas om någon kikade in (jag kommer att bli fantastisk som grinig tant!). Men jag är för långsam och ser inget annat än ett tomt trapphus. Och återvänder till sängen i ett fåfängt försök att somna.

Men se! Under kan ske! Jag somnade om. Och fick ungefär 20 minuters ljuvlig sömn innan jag återigen väcks av släpande ljud, smällande i dörrar och mumlanden. 

Detta började bli lite av ett kriminaldrama. 

Men den som lever får se, och den som söker, svar. Så jag ställer mig helt sonika och kikar tills jag ser. 

Det visar sig att det helt enkelt är vår granne bredvid som kommit på den FANTASTISKA idén att släpa upp möbler på vinden, klockan sex en lördagmorgon.

Tack för det kära granne! Nu är jag pigg och utvilad så jag hinner göra allt jag måste hinna idag, och dessutom vara utsövd och pigg ikväll!

Och jävlar vad du ska få tillbaka ikväll. Jag hoppas du vet det?

Fast det mest irriterande är nog ändå att nu när jag är uppe utan någon chans till att kunna somna om. Då slutar han. tyst och fint som i graven.

Jag fick en uppenbarelse i lördagskväll, efter att ha läst bussens destinationsskylt högt: "Tomtebo via Ålidhem" (varför jag gjorde det är en helt annan historia som inte hör hit). Jag minns inte vad jag sa för fantastiskt intelligent direkt efter det, men helt plötsligt slog det mig att 'via' inte är ett svenskt ord med betydelsen att något går runt/förbi/genom något annat, utan att det antagligen har sitt ursprung i det latinska 'via': "Tomtebo väg Ålidhem", och sedan fått lite utvidgad betydelse. Det är jobbigt att känna sig så fantastiskt dum, och samtidigt uppleva en nästan världsomvälvande upplysning. Man vet inte riktigt hur man ska bete sig ändå. Tomas tittade mycket, länge och frågande på mig, och konstaterade bara som vanligt att han tydligen tycker om mig. Utöver det överhörde jag ett samtal på bussen i fredags, där det nämndes en mycket intressant fråga;"Varför dregglar man så mycket oftare och mer när man sover på dagen, än man gör när man sover på natten?" Det är svåra frågor det här livet ställer en inför.

........

Jag lovade ju mig själv att det här inte skulle bli den klagomur som mina dagböcker brukar bli. Gnäll, gnäll, gnäll. Men det är ju tydligen vad jag gör bäst. Dessutom är det ju inte mitt fel att jag tappar hoppet så lätt.