Så var jag äntligen hemma i Sundsvall igen. Och efter att ha varit borta i över två månader kan jag vid återkomsten bara konstatera att vi har ett helt fantastiskt fint och mysigt hem. Sådant där som jag aldrig ser när jag är mitt i det. 

Utöver det är jag sjukt nervös för praktikplatsmötet imorgon. 

Jag har förberett med en ny outfit och hoppas att jag kan dölja alla mina brister och fantastiska förmåga att säga olämpliga saker vid olämpliga tillfällen med en stunning appearance. 

Eller ja. Jag är nöjd om jag lyckas se något annat än skabbig ut.

Huvvaligen.

Så var det dags för dumma frågor:

Varför finns det inte en enda snygg OCH varm vinterjacka för under 1500? (På HM finns visserligen en hel del godkända jackor, men då kan man också ställa in sig på att frysa ihjäl, långsamt och plågsamt.)

Är det jag som är snål och inte riktigt har koll på vad saker kostar som tycker att allt över 1500 spänn är sjukt dyrt och något jag skulle vägra att betala för något av textil? Jag tyckte liksom jag var generös med mig själv när jag i höstas bestämde att i år, i år ska jag unna mig en ny jacka (den senaste har hängt med i 4 år), och den ska dessutom få kosta! Tjena.

Hur har folk råd? Med vinterjackor och telefoner och kameror och datorer och  tv-ar och frisörer och renoveringar och resor och... Nytt, nytt, nytt! Det är inte konstigt att folk jobbar ihjäl sig.

Själv kommer jag nog att frysa ihjäl.

Jag vet inte jag.

 Jag hinner inte med, får ingenting gjort, kan inte sova och har massor av idéer som jag bara inte orkar ta tag i. Visserligen har jag alltid varit något ofokuserad och skoltrött, men nu tror jag verkligen ambitionen är slut. Slut. Kaputt. Tömd.

Tack och lov är det nu tillåtet att börja trösta sig med julmusiken. Det snöade faktiskt idag.

finn fem fel

"40. Fill in the blanks with the appropriate words:
man - woman

male - ...

masculine - ...

effeminate - ...

homosexual - ...


Note that "gay" is used for homosexual these days, "queer" has become old-fashioned (British English).

Note also:

He has all the manly virtues. He is brave, fearless and dependable.

The word womanly also exists but does not seem to be positive. It is often used together with wiles.


It can be difficult to know wether to use man and woman or male and female. The latter are usually used when we are thinking of people in a more "scientific" way. Look at the following scentences:

Men and women have different attitudes to their children.

The human male is physically stronger than the female.

The female of the species usually cares for the yong."


Har ni hunnit fundera över de rätta svaren till "the blanks"? Kanske är ni också redan ganska säkra på vad de rätta orden bör vara? Tänk en runda till, så redovisar vi svaren här nere:


Man är alltså till woman som male är till female, masculine till feminine, effeminate till mannish och till sist - min personliga favorit - som homosexual är till lesbian.


Detta, mina vänner, är alltså vad jag investerar mitt studielån i!

Detta, mina vänner, är en autentisk uppgift i ett övningshäfte i kursen "Vocabulary" för Språkkonsultprogrammet i Umeå, år 2010.


Jag är ju som alla säkert vet inte den mest hängivna genusteoretikern, men ibland förundras även jag.


Jag vet faktiskt inte om jag ska skratta eller gråta.

sammanträffanden

Imorse under min planlösa löprunda i Örebro, mötte jag en konstig man i mörkblå huvtröja med uppdragen huva. Jag reagerade av någon anledning på honom, sådär som man gör på vissa människor ibland (framförallt hans blick och kroppshållning) och tänkte för en sekund eller två att den där mannen skulle jag inte vilja möta ensam en mörk natt.  Tanken försvann lika snabbt och jag sprang och blev trött i benen. Som vanligt.

Väl hemma (hos Tomas) och på väg in i duschen ser jag en  polisbuss komma krypande förbi på vägen utanför, och en polis utanför som såg ut att leta något i vägkanten. Naturligtvis tittade Nyfiken i en strut ut och jag var tvungen att se om det stod något i tidningen om vad för spännande som hänt.

Vad som hänt var det här.

Nu har min hjärna naturligtvis kopplat ihop mannen jag mötte med överfallen. Även om sannolikheten att det verkligen var han är minimal, så säger min magkänsla att jo det var faktiskt han. Och min magkänsla brukar ha rätt. Det är en lite läskig känsla.

Fast nu ska vi promenera till Wadköping, gå på antikvariat och gruva oss för nattågsresan hem.

Någon gång under vecka 43 ska fröken Munther på möte på CSN i Sundsvall för att försöka sälja in sig och sin idé för slutpraktik och ex-jobb. Medverkande kommer att vara fröken Munther, CSNs två språkvårdare samt deras chef.

HERREGUD så läskigt.  

Det måste ju bara gå bra, för jag vill verkligen, verkligen ha det. 

Helt plötsligt måste jag bevisa någonting också.

HERREGUD så läskigt!

(Ironiskt är också att jag, som kan tycka att klarspråk är bland det tråkigaste och mest själsdödande som finns, enbart kan komma på  intressanta uppsatsidéer inom just klarspråk.)

Nocturna

Förhoppningsvis får jag sova lugnt och fint inatt, efter att ha sett en helt fantastisk liten film. Man blir bara så glad i hela huvudet och magen och hjärtat.

Allt fick liksom en så naturlig förklaring. Jag får helt enkelt  ta mig ett litet snack med min drömskrivare. Han verkar ha lite problem, stackaren.

Det är imorgon 5 veckor sedan jag åkte från Sundsvall, och på söndag 6 veckor sedan jag lämnade Delsbo senast. Det känns ungefär som en hel evighet sedan.

5-6 veckor är ju i verkligheten ingenting. Men på nätterna drömmer jag (när jag inte drömmer mardrömmar då) om  utsikten över byn från köksoffan, golvdraget, och långa fredagkvällar vid Lyttjas köksbord med whisky, missförstånd och skratt. Jag går nattpromenader uppför Södermalms backar, halvsover i den röda manchestersoffan och är på pulkapartyn i Sidsjöbacken.

Jag saknar att saker är som de ska vara, människor som inte känns som främlingar (vilket jag tycker att de flesta gör de första 10 åren av bekantskap) och framförallt omgivningar jag känner så väl att jag rör mig med hjälp av ryggmärgsminnen, inte de fem sinnena.

 Jag är en sådan jävla trygghetsnarkoman.

 Och det är ju ingen skräll att jag mådde så dåligt som jag gjorde i Skåne. Inte för att Skåne på något vis var dåligt, tråkigt eller fult (som jag ofta påstod), utan helt enkelt för att det var så långt hemifrån.

Jag är en sådan jävla trygghetsnarkoman.

Annars har jag gett upp slaget om engelskaglospluggande. 

Efter att ha lyckats med 63% rätt på den gamla tentan igår slog jag mig till ro. Gränsen för G går vid 60%, och högre ambitioner än så har jag inte när det gäller detta fruktansvärd språk. Håller jag stilen på tentan på lördag klarar jag mig med 3% till godo, och det duger för mig. 

Håll tummarna.