Heja tanten!

Reflektionerna bara regnar! 

(Dock inte om begripligheten hos myndighetstexter)

Häromveckan när jag var ute och en sprang min vanliga runda genom Sofiehem, korsades min väg med en skruttig liten bil som fångade min uppmärksamhet av flera anledningar.

För det första hörde jag den långt innan jag såg den tack vare en skrikande, misshandlad växellåda och ett avgassystem som nog sett sina bästa dagar.

När den väl kom inom synhåll i den korsning jag precis skulle korsa, konstaterade jag att det var bra att den förvarnat, eftersom det hela gick lite för fort och för rangligt för att kännas säkert.

Jag hann muttra för mig själv om vilka idioter till folk som släpps ut i bilar, tog det säkra före det osäkra och stannade lite extra länge för att se vart den egentligen var på väg.

När den svischar förbi noterar jag att bakom ratten sitter en äldre kvinna i slöja, och min första sekundsnabba tanke var: "Men herregud! Sådana där kan ju inte köra bil!"

Varifrån den "självklara" tanken kom begrep jag inte.

När den svängde förbi såg jag en övningskörningsskylt i bakrutan och reflektionerna tog en helt annan bana.

Helt plötsligt insåg jag att det var första gången jag såg en kvinna i slöja köra bil.

Trots 4 år i Malmö (som nog är känt i hela Sverige för sin stora andel muslimer) var det en helt ny syn för mig.

Och nu kommer vi säkerligen in i den där känsliga gyttjan som kallas "fördomar", men alltså. Någon anledning måste det ju ändå finnas till att det är väldigt få kvinnor med slöja som kör bil?

Vad beror det här på?

Ligger förklaringen i - den för mig första tolkningssmodellen - kvinnosynen?

Det är ju onekligen den enklaste och snabbaste tolkningsmodellen, antagligen grundad i ganska mycket fördomar.

Har det istället att göra med ekonomi? Eller är det helt enkelt så att det här behovet/längtan efter körkort och bil inte alls är lika stort i  "nysvenska" kulturer?

Jag har ju faktiskt inte heller körkort och är snart 30 år. Mer på grund av ointresse och bristande ekonomi, mindre (förhoppningsvis) för att jag är kvinna.  

Hur som helst. 

På ett eller annat sätt tror jag ändå att den här kruttanten trotsade hinder och ifrågasatte förväntningar när hon puttrade på alldeles för fort i sin lilla skrotbil. 

Jag hoppas hon hade roligt och var stolt och säger:

 "Heja tanten!"