Inlägg
Idag är det trettondagen, den dag då de tre vise männen sägs ha kommit fram till lille babyjesus i stallet med fantastiska gåvor.
Det finns dock en liten logisk lucka i denna tradition. Maria, Josef och det lilla gossebarnet flyr ju enligt traditionen till Egypten fyra dagar efter Jesus födelse (Menlösa barns dag), för att den elake Herodes helt resolut slår ihjäl alla nyfödda gossebarn i hela Betlehem (vi vaknar alla på fel sida ibland.). Så de kan ju inte vara kvar i stallet i Betlehem nio dagar senare.
Så vilka är det de tre vise männen träffar egentligen? Har Josef och Maria återvänt till stallet i Betlehem (vilket ju låter lite dumdristigt)? Eller har de hittat ett nytt stall i Egypten? Och vadan denna fäbless för stall?
Varför diskuteras inte de här viktiga frågorna? Varför tas de inte upp av humanisterna som ett tydligt bevis på kristendomens fasansfulla lurendrejeri? Varför har inte Dan Brown skrivit en bok om det här?
Varför diskuteras inte de här viktiga frågorna? Varför tas de inte upp av humanisterna som ett tydligt bevis på kristendomens fasansfulla lurendrejeri? Varför har inte Dan Brown skrivit en bok om det här?
4 kommentarer:
"Världen kanske är precis så mörk och dyster som du säger. Men jag tänker fortsätta leva som om det finns något mer, även om det bara är fantasier - för fantasin är större än verkligheten. ”Och därför håller jag på låtsas-världen.”
Skrivet av en gammal klok farbror en gång i tiden. Inte för att jag tar någon ställning i någonting i den här debatten, jag har problem med båda sidor. Det är trots en tro i båda fallen.
Som du skriver: Dette er tradisjoner.
Alle kristne er klare over at deres religion har i seg tradisjoner som ikke nødvendigvis bygger på historiske fakta, men mange tenker som så at disse likevel er hyggelige tradisjoner som kanskje formidler noe om Guds nåde eller noe slikt. Som en norsk nonne jeg kjenner litt sier det: Jeg er ikke så opptatt av om miraklene det fortelles om er sanne eller ikke, jeg er mer opptatt av hva vi kan lære oss av dem.
Jag känner lite att det här kanske fick lite stora proportioner.
Jag var inte fullständigt allvarlig. Jag tror inte att allt det här skedde exakt så här.
Men jag håller ju naturligtvis fortfarande på den så kallade låtsasvärlden. Den påverkar mig trots allt mer än den fysiska världen någonsin kan göra. Förutom den dag den kommer att ta död på mig då.
... Om man inte känner mig skulle man faktiskt kunna tro att jag är religiös på riktigt. Jag vill här klargöra att, nej, det är jag inte.
Däremot anser jag det vara nyttigt att reflektera, ifrågasätta och spekulera. Framförallt spekulera.
Vända, vrida, bända och dra. Fabulera, hitta på och gå ett steg längre. Hur fånigt resultatet än må bli.
Skicka en kommentar