Sova vore hemskt trevligt. 
Men min kropp verkar ha glömt bort hur man gör när man somnar. Den är som ett bångstyrigt litet barn och vägrar att somna, trots att den är så trött att det kliar i ögonen, man blir grinig och mår illa.
Dagarna spenderas i en insomniadimma och nätterna med suckar, mörker, skrynklade lakan, en klarvaken kropp och ett dödstrött sinne.
Nu har det gått 2 veckor. Hur klarar vissa människor sådant här ett helt liv?