Inlägg
Tänk vilka fantastiska insikter som kommer till en på ett dansgolv.
Men vad är det med den där mustaschen och tuffa electrokillar?
Det förstår jag inte riktigt.
Utöver det inser man hur mycket man saknar den bästa Marian på ett dansgolv när hon inte är där. Jag kan liksom inte dansa för att vara snygg. Jag är mer för en moshpit ändå.
Man förstår också att det där med köttmarknad aldrig har varit och aldrig kommer att blir speciellt roligt, och tackar sin lyckliga stjärna för att man redan har hittat den bästa. Och blir helt livrädd för att han av någon anledning skulle komma på hur fantastiskt felkopplad och bakvänd man är, och bestämmer sig för att försvinna.
Sist men inte minst vet man att det är dags att gå hem när man blir förföljd av en arabisk utbytesstudent med rakade armar, som lägger dessa rakade armar runt ens midja och frågar om han får en dans och sedan säger åt en att dansa "more soft". Till svar fick han en armbåge i magen.
Är man lovligt byte för dessa vet man också att man inte är snyggast på stället. Och går hem.
Och förstår att man har det rätt fint som man har det ändå. Även om man inte är riktigt som man ska och ibland känner sig som en fullständig bortbyting.
Och förstår att man har det rätt fint som man har det ändå. Även om man inte är riktigt som man ska och ibland känner sig som en fullständig bortbyting.
2 kommentarer:
Du gav han alltså en armbåge i magen? Hahaha!
Ja alltså. Ibland har jag inte så mycket tålamod med folk. Framförallt inte när det är trångt, och någon får för sig att de har rätt att ta på mig precis hur de vill. :P
Skicka en kommentar