Ja!

Äntligen!

Nu har jag funderat på en viktig fråga igen halva natten.

Alla vet att spädbarn skriker på natten.  

Visserligen i varierande grad, men ändock, de skriker under natten. Vissa någon gång, andra hela nätterna. Vissa under första månaderna, andra under ungefär sina första 10 levnadsår. (Jag var själv en av de sistnämnda, på grund av min nattskräck.)

Personligen kan jag inte för mitt liv begripa hur småbarnsföräldrar överlever det här, än mindre hur de kan tänka sig att gå igenom det en två, tre eller kanske ännu fler gånger. Som en människa som blir ett fullständigt darrande, extremt förvirrat vrak som kräks och inte kan tänka efter allt under 6 timmars sömn /natt, förstår jag till exempel inte hur småbarnsföräldrar lyckas behålla ett jobb.

Så till saken: hur kan det komma sig att det är så här?

Vilken är egentligen den evolutionistiska fördelen med ungar som skriker på nätterna?

Det sägs ju att människan (och allt annat liv också för den delen) är beskaffad på "bäst anpassat sätt". Alltså, vi är helt enkelt bäst anpassade för vår överlevnad. Så Darwin vill påstå att det var fler individer med barn som skrek på nätterna som överlevde, än individer med tysta snälla barn som sov genom hela natten?

Jag tror inte det va.

1. En människa med sömnbrist gör fler fel. 

Jag tror inte att uttrymmet för sega tankar och feltänk var så himla sort där ute på savannen. You snooze you loose.

2. Jag skulle vilja se en undangömd harunge eller ett rådjurskid eller något annat djur med naturliga fiender, vråla högt när det är som mest sårbart, bara för att det råkar vara hungrigt eller lite nerkissat.

Jag skulle också vilja se hur många av de skrikande individerna som överlevt till vuxen ålder.

Och då har jag ju ändå utelämnat  all irritation och dålig stämning all sömnbrist måste ha orsakat inom gruppen. Förstå hur griniga de måste ha varit på varandra med 10 ungar som skriker i omgångar på nätterna! Och grinighet och irritation inom gruppen - ajajaj. Inte bra när man ständigt måste  samarbeta.

Detta måste alltså vara det absoluta argumentet mot evolutionsteorin. 

Barns skrik på nätterna är helt enkelt Guds straff för våra synder.

För någon jävla funktion för vår överlevnad har det då  inte.