The world ended a long time ago.

Är det jag som börjar bli gammal, sur och rigid i mina åsikter, eller är det folk som börjar bli dummare?

Jag har tidigare stött på minst en idiot om dagen.

Men nu verkar ju hela världen vara på väg mot fullständig dumhet.

Och alltså. Jag har inga problem med människor som - enligt mina åsikter - tänker "tokigt". De tänker visserligen tokigt, men de tänker! Så länge man har tänkt till respekterar jag antagligen vilka galna idéer som helst.

Men jag klarar bara inte av människor som inte verkar förmögna att sträcka ut sin tankebana längre än till sig själv och till imorgon. Och återigen, missförstå mig rätt, jag vet att det oftast är jävligt svårt att tänka längre än så. Man är trots allt alltid fast i sitt eget universum.

Men herregud. Man kan väl åtminstone försöka, även om man skulle råka hamna helt tokigt i tanken?

FÖRSÖKA att stanna till en sekund och reflektera lite över allt man upplever, läser, hör, ser. Inte bara reagera. Inte bara reagera som man förväntas reagera. Analysera sig själv och sina tankar, handlingar, åsikter.
Inte bara göra det som man förväntas göra.

Kanske i slutändan komma tillbaka till den spontana känsla som man faktiskt började i, men åtminstone ha tagit en sväng runt kvarteret och sett lite andra omgivningar och möjliga avtagsvägar.

Jag blir bara trött. Och rädd. Och ledsen. Och ensam.

Utöver det kräver mitt jobb en fickalmanack.  Fickalmanackor är något jag tycker är ungefär lika onödigt som dumma människor. Dessutom är de fula (almanackorna alltså. Även om också dumma människor tenderar att vara fula.). Så jag pysslade lite. Och passade på att uttrycka min åsikt.