Det här, om någon undrar, det är bästa platsen på världen (50 år senare är det sig förvånansvärt likt. Minus mormoder Munther på bron, plus mer färg).

Det är här - om jag får bestämma som jag vill, och det får jag ju - ska bo. 

Här ska jag ha höns i ladan alldeles vid vägen, fåren och en häst i föjset och stallet och kanske några söta kaniner (till middag!). Det är här jag ska ha en fruktträdgård och biodling på baksidan - alldeles på gränsen till skogen - och ett stort jävla pälland i brinken (den del av brinken där jag inte ska ha hallon- och vinbärsbuskar i alla varianter och omåttligt med rabarber, eller ett eget litet kraftverk av solceller).

Jag ska ha ett gigantiskt jordgubbsland över minst hela åkern åt öster, med utsikt över hela byn, vävstolen på logen (det är det enda ställe den får plats på, så det blir till att väva på somrarna), och en välfylld jordkällare. 

 Här ska jag slå mitt hö själv, baka mitt bröd, sylta mina frukter, röka min fisk, rensa mitt trädgårdsland och plocka mina bär. Jag ska utfodra mina djur, bära mitt vatten, tova min ull, spinna min tråd, väva mitt tyg, hugga min ved och producera min el. 

Här ska jag plågas av tandvärk och dra ut mina egna tänder, sakna en lång och varm dusch, gå runt i evigt skitiga kläder och längta mig galen efter en modern tvättstuga, frysa halvt ihjäl på vintrarna och gå hungrig mest hela tiden. Jag ska arbeta händer och kroppen blodiga och stela och fundera på varför och när jag egentligen kom på den idiotiska idén att  försöka bli självförsörjande, och jag ska sitta i min fruktträdgård en solnedgång i slutet av september och komma på igen just precis varför allt är mödan värt.  

Här ska jag klara mig själv, och skita högaktningsfullt i resten av världen.

Det är vad jag ska göra.

Och naturligtvis ska jag ha huckle.