All those moments will be lost in time. Like tears in rain.

Umeå yrar. 

Och jag har flytt mitt hem till ett annat hem, med regn utanför, varm choklad och världens bästa film till sällskap (vissa filmer går inte att se för många gånger). Och längtar mig nästan sjuk efter hösten. Gärna en natt i tidig september i en soffa i Årskogen. Med regn, varm choklad och världens bästa film till sällskap. Och världens bästa Tosu såklart.

Jag förstår inte när och hur sommar blev så överskattat. När det finns höst. Och vinter.

(Utöver det lyckades jag till slut, efter många om och men och kanske också ett och annat hårt ord, få till en text. En text jag till och med kan tycka är helt okej. Nu ska jag bara lyckas ta mig genom InDesignlabyrinten innan måndag. Men det är ändå ett roligt problem.)