Kära dagbok. 

Idag har jag twittrat och sprungit runt på roliga föredrag på Svenskans beskrivning. Och för er som inte lider av någon sjuk form av språkfetisch (vilket antagligen inte är många eftersom jag gissar att det mest är mina kära klasskamrater som läser här) kan det förtydligas att Svenskans beskrivning är en tvådagarskonferens för människor med alldeles för stort intresse för svenska.

Och jag såg idel kända ansikten. Ella krockade jag nästan med på väg ut från en föreläsning, Jan Lindström höll en (faktiskt!) intressant föreläsning om verbinledda konditionalsatser och Piotr spottade jag i publiken under dagens sista föreläsning. Tre människor som jag haft ganska mycket utbyte med genom min C-uppsats (Ella som handledare och Piotr och Jan som bollplank och idégenererare), och tre människor som också visade ganska stort intresse för den.

Sa jag ens hej till någon av dem? Nej då. Oroa er inte. Bara tanken på att de inte skulle känna igen mig på en gång får mig att skämmas och vilja sjunka genom jorden. Så att faktiskt utsätta sig för den risken är ju otänkbart.

Jag är liksom helt usel på det här så kallade "nätverkandet". USEL!

Å andra sidan skulle jag om jag var i deras position uppfatta en människa som började prata med mig bara för att jag på något vis varit involverad i deras kandidatuppsats, som en ganska desperat person. Det är ju inte som om man som forskare och undervisande på ett universitet blir involverad i en enda uppsats under sin karriär. Någonstans vid en avhandling kan man börja snacka. Så det var antagligen lika bra att jag höll tyst.

Annars var det varmt, fuktigt och svettigt, som vanligt här uppe i Nordlandet, och jag åt gratisgodis till jag mådde illa. En fin dag helt enkelt.

Tack och hej, billig tjej.


P.S. Janne berättade också för mig att de verbinledda konditionalsatserna som ofta finns i myndighetstexter och recept, och vars pragmatiska uppgift antagligen är att textuellt demonstrera en form av "makt", faktiskt rekommenderas i myndighetstexter på svenska i Finland. Medan de i Sverige enligt klarspråksregler i möjligaste mån bör undvikas. 
Ännu ett exempel på att vad som uppfattas som "svårläst" och "otydligt" alltså är kontext- och kulturberoende. 
(Och jag fortsätter mitt korståg mot den svenska Klarspråkshegemonin.) D.S