Nu tycker jag minsann att den här terminen får vara slut. Jag vill ha "sommarlov".

Efter de senaste tre veckorna av totalt inga måsten längtar jag - på riktigt - efter 2½ månads 7-16 jobb, fem dagar i veckan. Jag vet visserligen att jag kommer att gnälla över att jag är trött och att det är tråkigt, men jag slipper åtminstone den livsleda som sysslolöshet lyckas fylla mig med efter två dagar.

Som jag påpekat så många gånger förr så lider jag antagligen av en lite större släng autism än vanliga människor och måste ha rutiner! Jag går under utan rutiner, måsten och jobb!   

En dag utan måsten och ett schema är en meningslös, förlorad och bortslösad dag. De senaste tre veckorna har varit totalt bortslösade och jag vet inte riktigt hur jag ska hitta tillbaka till någon form av ambition. Den känns död. Lagom till den sista stora uppgiften på terminen. Passande.