Tisdagkväll - en fortsättning.

... och där jag minst trodde att jag skulle finna honom kom han, min ståtlige prins på sin vita springare. Håkan Edgren.

Av dessa skäl är det mest realistiska i nuläget att man från svensk sida inser att Sverige bara är ett medlemsland bland många andra, och att svenska normer därför inte nödvändigtvis kan vara allenarådande. Det är helt enkelt inte rimligt med hegemoniska anspråk i dagens Europa. EU sett som en process kräver kompromisser, också från svensk sida, även beträffande förvaltningasprosan.

Diskuteras kan också den svenska språkliga situationen, med knappt mer än en skriftspråksnorm och ett förvaltningsspråk. Sedan 1917 års Bibel nyöversatts, saknas idag nästan helt mer arkaiska stilvarianter. Och den stilistiskt avvikande finlandssvenskan har endast en marginell inverkan i Sverige. Detta bör definitivt sägas vara ett tecken på språklig fattigdom, som t.ex. engelskan inte kan sägas lida av. Genom EU-svenskan introduceras nu en kontinental stilvariant av offentlig svenska, som bidrar till en säkert nyttig stilpluralism. Om Sverige är öppet för detta verkar dock osäkert.

Jag är öppen Håkan! Jag är vidöppen för dig!