Ja, hej igen.
Det är nödvändigt att sätta upp ramarna för samarbete, samordning och informationsutbyte mellan medlemmarna när det gäller frågor i samband med livsmedelsbistånd för att uppnå större effektivitet i alla aspekter av livsmedelsbistånd och större samband mellan livsmedelsbistånd och andra politiska instrument.

Vad beträffar citroner och äpplen som skall till det geografiska området F02 finns det, med hänsyn till den rådande ekonomiska situationen i de olika berörda destinationsgrupperna i bilagan till förordning (EG) nr 1926/199 och på grund av de uppgifter som erhållits av aktörerna i deras ansökningar om licenser under system A2, anledning att fastställa definitiva bidragssatser som skiljer sig från de vägledande bidragssatserna samt procentsatser för utfärdandet av begärda kvantiteter. (UR: Europeiska gemenskapernas officiella tidning, L-serien. Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer: Luxemburg: EGT L250, 1999:10).

Det här ska jag klarspråka. Ett av alla problem med den uppgiften är att jag i det första stycket inte kan se så enormt stora problem. Visst är den kanske lite knölig att läsa, men man förstår det ju. Problem två är att det blir precis lika mycket bisatser och långa meningar (fast i omvänd ordning) när jag försöker skriva om det. Har man läst min uppsats så vet man också att det är mitt sätt att skriva. Jag tycker liksom helt enkelt väldigt mycket om bisatser. Mer bisatser till folket är lite mitt slagord. De är ju så fiffiga. Man kan liksom fortsätta en tanke hur långt som helst med hjälp av dessa fantastiska bisatser.

(Andra stycket kan däremot till och med jag tycka är lite väl tillkrånglad.)

Men en sak tycker jag mig ha kommit på - vill man komma direkt till pudelns kärna när det gäller EU-texter ska man börja med sista meningen. Det viktigaste sist! En princip som får svenska språkvårdare att börja hyperventilera, kallsvettas och yrsla.

De där obildad jävla européerna. Att de aldrig lär sig att SVERIGE och SVENSKAR alltid gör rätt? Har de inte studerat sin Rudbeck och lärt sig att Sverige faktiskt är det sjunkna Atlantis varifrån all kunskap och kultur stammar? Dessutom är vi alla ättlingar till den store Oden, som i sin tur stammar från Noak. Och då kan ju fransmännen försöka kontra med sin Comte, grekerna med sin löjliga och outvecklade demokrati, italienarna med den ärligt talat ganska ouppfostrade Da Vinci (har han ens hört talas om Jantelagen?) och britterna med sitt blaskiga te (en riktig karl dricker kaffe!).

Vi har kommit på folkhemmet, klarspråk och ordet lagom! För bövelen. Vet hut!

Fast nu känns det som om jag spårade ur lite. 
(Det är inte alls så att jag är less på det mesta och allmänt grinig. Inte alls.)