Kära dagbok.

(Och nej Robert. JAG TÄNKER INTE BYTA BORT DET HÖGERSTÄLLDA!)

Det har varit en händelserik vecka. Eller egentligen var det väl bara natten till igår, och sedan efterföljande timmar som har varit händelserika.

Hur som helst är jag trött och vill ha trevligt.

Så jag åkte till Stockholm för att gå på teater och bo på hotell med min kära kille. Jag har längtat efter det här ungefär sen november någon gång när vi köpte biljetterna till teatern.

Eftersom teatern börjar 18.00 idag, tänkte jag att då åker jag redan på torsdagkväll och bor hos bror en natt, så hinner man träffa dem lite också.

Och i går kväll när jag  kom fram hade den yngsta (snart ett år) kräkits ner hela mormor (som också är här och hälsar på). Det behöver inte betyda speciellt mycket eftersom den lilla kvinnan (inte mormodern alltså, utan den lilla dottern) i hela sitt korta liv alltid har kräkits som en fontän när hon ätit för mycket.

Fast sen kräktes hon en gång till i natt.

Jag vågar knappt gå ut ur mitt rum nu på morgonen. 

Jag vill inte veta hur folk mår idag. Eller det vill jag, men bara om de mår bra. 

För om den här helgen blir förstörd av en förbannad jävla kräkis så tänker jag minsann tycka att världen är lite orättvis. Eller åtminstone att den hade kunnat sprida ut vedermödorna över en lite längre period än 5 dagar.