Man skulle kunna säga att det här, det går ju åt helvete. Men jag antar att det inte är rätt.

Så jag gör väl ett försök till att gå emot min (o)vana att bara ge upp när saker inte blir som jag vill på en gång. Och försöker förneka frustrationen och viljan att slänga datorn (och ungefär allt annat också för den delen) i väggen och hata hela världen. Det är svårt.

(Och ja, jag är rätt duktig på att bli upprörd för småsaker. Till mitt försvar vill jag säga att jag istället har extremt svårt att bli upprörd för stora saker.)

Och jag kan lova mig själv en sak dyrt och heligt. Jag ska aldrig, aldrig mer i mitt liv  på något som helst vis närma mig någon form av genusteorier.