Jesus för världen, givit sitt liv

öppnade ögon, herre mig giv

Mig att förlossa, offrar han sig

där han på korset, dör ock för mig

Någon jävla ordning får det väl ändå vara. Inte en enda bibelfilm på en endaste kanal, och mor och far beger sig ut på pimpling i solskenet. Vart är världen på väg!?

Jag ska då spendera dagen instängd i tystnaden och plåga mig igenom kurslitteratur. Det är okej, eftersom det faktiskt inte innebär något enda nöje alls, och dessutom kan man samtidigt kontemplera Jesu lidande.

Och skulle man av någon outgrundlig anledning får för sig att skratta så måste man sjunga den lilla visan samtidigt.

 Den lilla visan vi sjöng på skolan varenda påsk, vars text för evigt kommer att vara inpräntad i mitt minne (det var faktiskt inte förrän för ungefär 3 år sedan jag verkligen reflekterade över vad alla konstiga ord egentligen betydde).

Jag skulle idag gärna fråga min lärare hur hon egentligen kom på idén att "Jesus för världen" och "lilla gullefjun" var två lämpliga visor att kombinera i en liten påskshow. Som vuxen kan jag ändå se en viss krock mellan de två visornas stilnivåer. Men det tänkte jag inte på då. Då undrade bara varför det var så viktigt att man skulle sjunga 'sig' och 'mig', när man faktiskt sa 'mej' och 'sej'. Och förlossa? Hade Jesus fött barn? Den är allt bra svår att begripa den där visan.

Hur som helst har jag redan fått straffsjunga den två gånger, eftersom jag hade mage att skratta hjärtligt under frukosten. 

Det blir en lång fredag det här.