Norgehistorier.

Nynorsken som skriftspråk har både likskapar og ulikskapar med faeröysk og islandsk. Likskapane er:

1. eit sams språkleg opphav, nemleg den varianten av nordgermansk som för vikingatida vart snakka på Vestlandet i Noreg, og som gjennom mellomalderen beheldt nok fellestrekk til at vi kallar han vestnordisk. Seinare har denne varieteten splitta seg opp i tre heilt ulika språk, men ein del fellestrek består enno, som set desse språka i motsetning til dansk og delvis svensk.

Till läskursen förväntas jag läsa inte mindre än sex artiklar på norska (och dessutom 3 på danska och en på isländska).

För det första - jag kan inte påstå att jag förstår så mycket. Eller förstå kan jag kanske göra, men jag förstår inte.

För det andra  - och jag ber så hemskt mycket om ursäkt till alla eventuella norska läsare - har jag extremt svårt att ta det hela på allvar. Allt jag hör är en käck liten norsk röst i huvudet, och innan jag vet ordet av har jag en bild i huvudet av en glad, blond norrman med lusekofta, på ett par skidor på en bergstopp, en solig vårdag i april (klarblå himmel, några plusgrader och skarsnö med bergstoppar och ett hav i horisonten). Med den nötta skinnryggsäcken fylld med smörgåsar inslagna i smörgåspapper och brunt snöre.

Så berättar denne glade norrman för mig om standardisering och förändring av nynorska i förhållande till isländska och färöiska. 

Det är liksom svårt att tänka vetenskapligt då.