Januari är som en lång jävla evighetsmåndag. Eller januari till april är som en enda grå, derimerande måndag. Sedan kommer maj och juni som en ganska okej tisdag.

Juli - september tar över som den mest menlösa dagen av alla - onsdag.

I rollen som en rätt trevlig och mysig torsdag med ärtsoppa,punsch och pannkaka ser vi oktober och november.

Sedan har vi förväntningarna och hoppets dag - fredag. Lite trött och utarbetad efter veckan, men ändå förväntansfull inför hegens festligheter. Där har vi de tre första decemberveckorna. Glittrande.

Sedan kommer årets lördag - julafton. En dag som aldrig ser ut att ta slut när man nyvaken ligger kvar en timme extra i sängen. Men som i efterhand alltid visar sig ta slut lika fort som den började.

Så sist, men absolut inte minst - sista veckan i december. En typisk lagombakissöndag. För trött för att får dåligt samvete för att man inte gör något vettigt, men ändå tillräckligt pigg för att göra det som bara är roligt.

Men än så länge är det bara måndagmorgon klockan åtta, efter en timme på jobbet. man börjar precis vakna och inse att man har en lång jävla skitdag framför sig. En 4 månader lång skitdag.