......

Men alltså. Bara för att jag gav ett nyårslöfte har alla fantastiska frågor bara försvunnit, och mitt liv helt plötsligt blivit alldeles meningslöst. Vad ska jag nu tänka på hela dagarna? Den senaste frågan ploppade upp under gårdagens föreläsning i språksociologi och en utredning kring begreppen "varietet" och "kod". Som exempel togs en amerikansk undersökning kring olika uttal av -ing (ex. raining eller rainin), och hur det styrs av socialgruppstillhörighet. Och jag återupptäckte funderingen kring uttalet av ordet ask (och då pratar vi alltså inte om det svenska låda, utan det engelska fråga), men var som vanligt för feg to aks the question. ungefär. Dock är min upplevelse hittills att jag är ungefär ensam i världen (jag har då hittills inte träffat på någon som förstår vad jag menar) om att höra att vissa människor i intervjuer och på filmer uttalar det ungefär som aks istället för ask, så frågan är om frågan är varför och vilka som gör det, eller varför jag hör så tokigt. Hur som helst så stör det mig helt sjukt och oproportioneligt mycket. Precis som med allt annat jag stör mig på med andra ord. Uttalet alltså. Inte frågan.