IKSU

Och idag vänder vi våra tankar mot IKSU. Kan någon förklara för mig vad det är med detta IKSU? För jag förstår verkligen inte. Det råder ju fullständig IKSUhysteri. Första gången jag stötte på detta begrepp var när jag av min kusin, tidigare studerande i Umeå, fick en vägbeskrivning till lokalen där jag skulle göra antagningsprovet - "ja, men det där ligger ju alldeles bredvid IKSU. Du har ju bott i Umeå innan, så det vet du väl vart det ligger?" Nej det vet jag inte. Vad är IKSU? Och det visar sig vara typ Norrlands största gym. Och också någon form av helgedom dit alla måste vallfärda för att tillbe. Jag börjar oroa mig lite för att sådana stackare som jag - som faktiskt inte har något intresse av det - snart kommer att försvinna spårlöst. De har säkert sitt eget lilla Gestapo. De har då åtminstone sin egen lilla propagandamaskin, för det går inte att komma undan hjärntvätten. Inte ens om man barrikaderar sig i hemmet upptäckte jag igår när jag fick studenttidningen med ett stort uppslag om prishöjningar på IKSU, och IKSUs fruktansvärda svek mot studenterna. Dessutom går det inte att prata med NÅGON i den här staden mer än fem minuter utan att namnet kommer upp. Här frågar man vad (notera, vad inte om) man brukar träna på IKSU när man behöver uppslag till kallprat. Det är ju något som alla har gemensamt. Ungefär som vädret. Och att vi alla ska dö. Så går vi alla på IKSU. I början av terminen var det ändå några av mina klasskamrater som tappert stod emot denna enorma tsunamivåg av propaganda, men nu har de åkt dit allihopa. Allihopa! Människor jag aldrig trodde jag skulle få se på ett gym testar vattenjympa, bodypump, spinning, afrikansk dans och allsköns tok. Vad har de där på IKSU? Feromoner i luften? uppiggande i duscharna? Gratis kurslitteratur? Jag hade en gång en tanke att köpa ett silverkort för att kunna komma åt klättringen. Men jag vet inte längre. Det känns farligt.