Inlägg
Det sker varje höst. Återupptäckandet.
Egentligen vet jag ju alltid att det är alldeles galet fantastiskt och det absolut finaste som finns här på jorden. Ändå försvinner det någonstans - oförklarligt och mystiskt - under sommaren. Tar en paus från den hemska värmen och det hemska ljuset. Vilar sin sommarvila.
Och när det slutligen kryper fram, med sömndruckna ögon, klara tankar och ändlösa drömmar att berätta under mörka, långa och kalla nätter så är det alldeles fantastiskt. Varenda gång. Varenda höst.
Och jag blir besatt: en svettig, andfådd, desperat besatthet. Om och om och om igen. Ständigt på jakt efter mer. Jag måste ha mer. Och hur mycket jag än får är det ändå alltid för lite.
Ständigt darrande händer på jakt efter nästa fix. För lite sömn, för mycket dröm, verkligheten på undantag.
In little children's heavy heads
My dreams erupt while in my bed
Innocence is dripping red
In dreams I walk with you
In dreams I talk with you
In dreams
You're mine
All of the time
Heads on fire and drunken lights
Days devoured by hungry nights
In love's secret domain
This is mad love
This is mad love
In love's secret domain
2 kommentarer:
O ja, vad jag känner igen de där symptomen. Nu måste jag lyssna in mig på Coil, ser jag.
Haha, ja! Det tycker jag att hela världen ska! Hela världen borde förstå Coils storhet. Jag tror det skulle bli en bättre värld.
Men om jag ska dra några som helst förhastade slutsatser utifrån vad du brukar lyssna på så tror jag inte att du kommer gilla det alls. Men det kan ju också bara vara mina fördomar som talar. :)
Dessutom har de gjort så HISKELIGT mycket, och ungefär hälften av det är ärligt talat skitdåligt. Å andra sidan är det som är bra så bra att det ursäktar allt dåligt. Så jag önskar dig all lycka till i letandet!
(Så länge kan jag ju tipsa om att klicka på de nästan osynliga länkarna i inlägget om du inte redan gjort det. Där bakom gömmer sig en del dåliga youtubeklipp med något av det bästa av Coil.)
Skicka en kommentar