Hallelulja!

Det är inte mig det är fel på!

(Kolumnen i sin helhet finns att läsa här.)


"Liv eller småbarnsliv

Uppdaterat i dag. 00:33. Publicerat i dag. 00:25

Kolumnen: Lena Andersson om den likriktande barnfödarnormen.

 beskrivningarna av vad samtidens familjepolitik har att avhjälpa skildras storstadslivet i barnfamilj som ett fängelse med en ganska stor rastgård. Det känns rimligt när man ser och hör sig omkring; ljudligt otillfredsställda barn och trötta, uttråkade föräldrar med skuldkänslor.

Trots att här finns verkligt djupgående existentiella frågor att ställa anförs alltid att felet ligger i samhällets organisation. Med politiska reformer ska det ändras. Aldrig nämns med ett ord orsaken till problemen: upptagenheten vid att föröka sig. [---]

Naturresurserna räcker inte, vilket leder till krig. Trots det befrämjas barnafödande av hela samhällsandan. Egna barn förmodas mekaniskt vara den största lyckan, som inte ska missunnas någon. Den orubbliga barnnormen får alla att tro att man måste göra barn för att förstå varför man lever och har levt. Det är en idé som leder till stark likriktning och gör många olyckliga. [---]

Moderskapskulten har förfärande nog inte avtagit med feministisk medvetenhet, utan ökat. Om jag minns rätt var DN:s 8 mars-tema i år kända kvinnors berättelser om sina förlossningar. Påven kunde inte ha tänkt ut det bättre. När tidigare radikala tänkare föder barn blir de plötsligt intensivt upptagna av könens olikheter eller av att hela samhället borde sätta föräldra-barn-relationen i centrum, till förfång för vuxna som inte vill leva för barn, utan för arbete, njutning och förkovran. [---]

Det sociala trycket på reproduktion är kolossalt, kallt och oreflekterat. Förebilder behövs för att bryta normen så att fler unga människor ser att liv utan barn inte är en skräckvision av ensamhet utan en reell möjlighet för både världen och individen. Då kan man verkligen sitta under träden om man önskar det, samtala med vänner, älska, tänka och arbeta. Och man hinner både tvätta, städa och handla mat själv. "

Hon är ju alldeles fantastisk och min alldeles nya hjälta! Jag tycker om människor som kan uttrycka mina egna tankar så mycket bättre än jag själv.