Hittills har jag överlevt tågresa, första dagen på praktik, andra dagen på praktik, första dagen med pendeltågsresa till och från praktik i rusningstrafik (ena vägen till och med med en massa packning). Så nu när de saker jag oroat mig för sedan i mitten på sommaren är över, måste jag fylla tomrummet och hittar på saker att oroa mig för.

Imorgon till exempel ska det snöa. Då kan man oroa sig för trafikkaos och att pendeln inte går som den ska, och att man blir sittande på ett tåg som fastnat mellan två stationer. Man kan också oroa sig för att bli dödligt sjuk av någon smitta som lilla Edith tagit med sig från dagis. Eller varför inte oroa sig för att inte kunna ro i land det projekt man fått att genomföra på praktiken?

Det finns så mycket att välja på, så att inte oroa sig alls och glädjas över de saker man faktiskt klarat av vore ju ett oerhört slöseri.