Jag vet att det är sorgligt och hemskt för de inblandade, men står man utanför är det ändå lite spännande. Speciellt när det i Expressen nämns på så där skandaljournalistiskt vis, att planet försvunnit i den sk "svarta boxen", ett område som saknar radartäckning. Och jag kan bara tänka Langoljärerna. Precis som upptäckten av konstiga mönster på havsbotten får mig att tänka 'Atlantis'.
Planet har inte alls försvunnit, det har bara åkt till dåtiden en liten sväng.
Livet blir så tråkigt, platt och sorgligt om man bara tänker naturliga förklaringar hela tiden.
Utöver det har vi upptäckt att det flyttat in en fågelfamilj i ventilationstrumman till vårt skafferi. Skulle vi få för oss att öppna ventilationsluckan ramlar de ulliga små ungarna in i skafferiet. Nu vill vi dock inte ha någon hemsk fågeldöd på vårt samvete, så vi nöjer oss med att öppna skafferidörren och lyssna på pipandet där inifrån när det är matdags i familjen Vogel. Man blir alldeles glad i magen.
Jag hoppas verkligen på att få vara med från första parkett i köksfönstret när det är dags för första flygturen.
2 kommentarer:
När alla andra tänker Lost! tänker du Langoljärerna. Tidshopp hur som helst, mycket trevligare tankar än bara otäck krasch i havet.
Och tänk att ha en fågelfamilj i skafferiet. Nästan som en man i byrån i en ask bland andra grejer.
Ja, just det där förstår jag faktiskt inte, men Lost fanns inte med ens i periferin förrän Thomas nämnde det. Jag gissar att det beror på att jag minns langoljärerna som en sån fantastisk berättelse att den ligger ytligare i det djupa minneshavet. Även om det var 16 år sedan jag läste den.
Lite så är det. Och nu börjar herr och fru Vogel få det stressigt om man ska döma av pipen. Det piper mest hela tiden.
Skicka en kommentar