God morgon!

För exakt en timme och 19 minuter sedan väcktes jag av mycket mystiska släpljud och mumlande i trappen. Jag hörde hissen åka ner till bottenvåningen, dörren till den öppnas och att den åkte upp till översta våningen. Och jag konstaterar snabbt för mig själv att det bara var någon bortkommen fredagsfyllerist som kravlat sig hemöver, och somnar om.

10 minuter senare vaknar jag återigen av en dörr som smäller igen, hissen som går igång, och ganska snart efter det ännu mer släpande och ljud som från en gnyende hund, alldeles utanför vår dörr. Och jag blir lite skeptisk mot min tidigare redovisade slutledning. Så jag rusar (nu ska vi komma ihåg att jag är yrvaken efter ungefär 5 timmars sömn, och kanske inte är i mitt mest alerta tillstånd) upp och utnyttjar min fantastiska tantrepertoar och försöker se genom kikhålet i dörren vad som väsnas så. Naturligtvis ljudlöst och med fötterna så långt från brevinkastet att de inte skulle synas om någon kikade in (jag kommer att bli fantastisk som grinig tant!). Men jag är för långsam och ser inget annat än ett tomt trapphus. Och återvänder till sängen i ett fåfängt försök att somna.

Men se! Under kan ske! Jag somnade om. Och fick ungefär 20 minuters ljuvlig sömn innan jag återigen väcks av släpande ljud, smällande i dörrar och mumlanden. 

Detta började bli lite av ett kriminaldrama. 

Men den som lever får se, och den som söker, svar. Så jag ställer mig helt sonika och kikar tills jag ser. 

Det visar sig att det helt enkelt är vår granne bredvid som kommit på den FANTASTISKA idén att släpa upp möbler på vinden, klockan sex en lördagmorgon.

Tack för det kära granne! Nu är jag pigg och utvilad så jag hinner göra allt jag måste hinna idag, och dessutom vara utsövd och pigg ikväll!

Och jävlar vad du ska få tillbaka ikväll. Jag hoppas du vet det?

Fast det mest irriterande är nog ändå att nu när jag är uppe utan någon chans till att kunna somna om. Då slutar han. tyst och fint som i graven.