Så var jag äntligen hemma i Sundsvall igen. Och efter att ha varit borta i över två månader kan jag vid återkomsten bara konstatera att vi har ett helt fantastiskt fint och mysigt hem. Sådant där som jag aldrig ser när jag är mitt i det. 

Utöver det är jag sjukt nervös för praktikplatsmötet imorgon. 

Jag har förberett med en ny outfit och hoppas att jag kan dölja alla mina brister och fantastiska förmåga att säga olämpliga saker vid olämpliga tillfällen med en stunning appearance. 

Eller ja. Jag är nöjd om jag lyckas se något annat än skabbig ut.

Huvvaligen.

Så var det dags för dumma frågor:

Varför finns det inte en enda snygg OCH varm vinterjacka för under 1500? (På HM finns visserligen en hel del godkända jackor, men då kan man också ställa in sig på att frysa ihjäl, långsamt och plågsamt.)

Är det jag som är snål och inte riktigt har koll på vad saker kostar som tycker att allt över 1500 spänn är sjukt dyrt och något jag skulle vägra att betala för något av textil? Jag tyckte liksom jag var generös med mig själv när jag i höstas bestämde att i år, i år ska jag unna mig en ny jacka (den senaste har hängt med i 4 år), och den ska dessutom få kosta! Tjena.

Hur har folk råd? Med vinterjackor och telefoner och kameror och datorer och  tv-ar och frisörer och renoveringar och resor och... Nytt, nytt, nytt! Det är inte konstigt att folk jobbar ihjäl sig.

Själv kommer jag nog att frysa ihjäl.

Jag vet inte jag.

 Jag hinner inte med, får ingenting gjort, kan inte sova och har massor av idéer som jag bara inte orkar ta tag i. Visserligen har jag alltid varit något ofokuserad och skoltrött, men nu tror jag verkligen ambitionen är slut. Slut. Kaputt. Tömd.

Tack och lov är det nu tillåtet att börja trösta sig med julmusiken. Det snöade faktiskt idag.