Daterat: 10/3-03 kl 09:53

jag vill inte igen.
tio timmars sömn inatt, 12 igår natt. och fick jag skulle jag genast ramla ner i sängen och sova igen just precis nu.
för jag är så trött så trött. hela kroppen känns som... jag vet inte? det är en kraftansträngning att kliva ur sängen. och är jag inte trött så sover jag ändå. för att sova bort de äckliga dagarna. drömmarna är den verkliga delen av mitt liv. allt annat är dröm som man kan låtsas inte är på riktigt. varje gång jag väcks är det bara med en stor besviken suck. så vänder man sig om, drar täcket över huvudet, somnar om och fortsätter drömmandet där man slutade.
sätta livet på paus och sova till slutet av maj. eller hela livet.
jag vet -precis- var det här kommer att sluta.
och om någon skulle råka träffa mig nu. den känsla av totalt ointresse jag kanske kan inge beror inte på er. bara det att jag inte orkar någonting annat än det mest livsnödvändiga. och frågan är hur länge jag kommer att orka med ens det? ge mig en månad till med samma fruktansvärda vår, och jag -kommer - inte att kliva upp ur sängen för nåt. men än så länge klarar mitt piskande överjag av att skrika mig upp ur sängen.
för det finns en sak som är värre än något annat - att inte klara av att hålla fasaden och leva upp till alla förväntningar.
klassisk vårdepression tror jag det kallas?
skitvår. 

Åren går. Det mesta består.