För det är svenska flaggans dag, och den enda som sjunger det är jag.

Eftersom inte alla människor har turen att bo i en sådan fantastisk stad som Sundsvall, och med en sådan underbar tidning som ST så är jag snäll och delar med mig.

Varsågod: 

Autentiskt exempel från familjesidan avdelning nyfödda i Sundsvalls tidning.  

Helt plötsligt känner jag att jag måste skaffa barn. snarast.

Och det är inte utan att jag blir lite rörd. 

I denna stolta stad har jag fostrats. I denna anda har jag formats. I denna galenskap har jag vuxit upp.


(men förlåt Alvin och Theo.)

Igår tänkte jag testa en ny spännande runda för springningen. 

Jag tänkte lite som så att här i stan känner jag ju till varenda liten vrå och kan freestyla lite. Tydligen känner jag inte till alla småstigar runt, ner och på Norra Berget, och tydligen finns det fortfarande människor som tycker det är jättekul att vrida om små vägvisarskyltar så att man tror att man är på väg åt ett helt annat håll än man egentligen är.

Så jag kom lite vilse minsann. 

Väl hemma igen (det var ju tur att jag hade någon sorts grundläggande känsla för vädersträck och vände om efter ett tag, annars hade jag nog varit på väg fortfarande) visade det sig att jag för första gången, helt ofrivilligt och omedvetet lyckats ta mig över 7km gränsen.

Det var antagligen också bara därför det överhuvudtaget det gick. Bara att tänka en sådan lång sträcka gör mig trött. (Och idag gör det minsann lite ont i låren.)

Utöver det har jag hunnit äta ute på balkongen två dagar i sträck (herregud, det är svensk sommar, då får man inte låta sig stoppas av temperaturer under 10 grader), rensa en klädkammare, ta död på hälften av tomatplantorna och cruisa Sundsvall (till tonerna av Melodie MC, Jonny Cash och Guns N´Roses).

Och just ja. Fått veta att bästaste Maria äntligen ska få bli mamma igen. Bästa nyheten på mycket länge. Jag längtar till December. 

Balkong med utsikt mot södra berget åt ena hållet och havet åt andra, lite iste och lagom varmt. 

Och mina små, små skyddslingar är överlyckliga över att ha fått flytta ut från köksfönstret till den varma solen och höga luften, och nynnar lite tyst för sig själva bredvid mig.

Det är nästan så att det är lite trivsamt till och med att skriva en rapport. Dessutom kan jag så här i efterhand känna att den enorma skrivkrampen från Hades som jag upplevde för en vecka sedan var något bra. Det råder definitivt ingen brist på något att slösa de 12000- 15000tecknen på.

Men! jag vore ju inte jag om jag inte hittade en lite smolk i trivsamhetsbägaren. Man blir attans kissnödig av för mycket iste.