I början hatar jag att sy. Och ändå gör jag det igen och igen.

Sen börjar jag, med många fula ord och jämmer. Så kommer jag på varför jag gör det igen och igen.

Det är ju för att jag är så jävla BRA på det! En naturbegåvning rent av. Skulle man kunna säga.

Om man bortser från alla fusksömmar då. Och att man mycket sällan kan tvätta kläderna mer än två gånger innan de faller isär. Men improvisera mönster är jag då fantastisk på!

Eftersom jag vägrar betala typ en miljon pengar för ett mönster så kör vi på fri hand. Mönster är för amatörer!

Förhoppningsvis ser det ut så här när det är färdigt. (Om det blir färdigt.)