Åh. Jag har samlat ihop så många viktiga frågor de senaste dagarna.

Varför stirrade till exempel Kate ner i backen varenda gång William gjorde honnör idag?

Varför har inte Svenska Kyrkan den fantastiskt fina traditionen att fråga vem som ger bort bruden till mannen?

Och varför talas det så lite om gudsfruktan och domedagen under svenska vigselakter? 

Gifter sig gör man inte för att det är roligt, gifter sig gör man för att kunna uppfostra barn till gudfruktiga och ordentliga människor! Det är viktigt att påminna om.

Och varför har vi i detta barbariska land i norr glömt bort det vackra i en vit och skir burqha på en brud?   

När jag gifter mig ska minsann allting följa Church of Englands fina liturgi. Jag har alltid drömt om lite kohandel mellan pappa och min blivande man i kyrkan. Jag har alltid sett mig själv lite som min fars egendom.

Sen har vi den här viktiga frågan om flyttfåglarna.

Får de bara de ungar de får här i Sverige på somrarna? Eller får de kullar även där de är på vintern?

Vilket också helt osökt leder till en följdfråga: skrivs fågelböcker specifikt för olika geografiska områden?

En svala borde ju rent teoretiskt inte beskrivas på samma vis i en svensk fågelbok som i Sydafrika.

Till sist den största frågan av alla: betyder det nya lugnet att jag gett upp om att överhuvudtaget få till en uppsats? Jag själv misstänker det.

Med deadline på måndag 09.00 för versionen till 70%-seminariet känner jag mig inte ens det minsta stressad. Och då har jag hittills inte skrivit ett ord.

Tack och godnatt på det.