Jag ska tydligen flytta i höst. Hit flyttar mitt hem i Sundsvall i oktober, och i Umeå har jag erbjudits att hyra två rum i ett stort hus med en klasskamrat och hennes flickvän. Sådant klarar inte min autistiska läggning av.

Vanliga människor blir glada och förväntansfulla av sådant här, men inte jag. Jag blir melankolisk, orolig och ledsen jag.

Jag gissar att jag kommer att vara fånig och gråta flera liter tårar innan flytten är av, för att inte tala om allt jag kan hinna oroa mig för! Jag måste ju gå en ny väg från Umeåbussen, räkna med en 15- istället för en 5minuterspromenad ner på stan, och framförallt måste jag ju byta matbutik. Jag tror nog ingen vettig människa kan inse riktigt hur mycket oro och ångest sådana förändringar kan medföra.

Och när flytten väl är överstökad kommer jag att ha glömt vad som var så farligt efter två sekunder i nya lägenheten, och bara överlycklig gå runt och pyssla.

Undrar om det finns plats på gruppboendet för autister som Cleo arbetar på. Jag tror jag skulle platsa där.