Inlägg
Varför är det så enkelt att bara bli skittråkig och intetsägande när man blir gammal?
Vart har all idealism, övertygelse, egensinnighet, kreativitetr och energi tagit vägen? Varför orkar man bara inte bry sig längre?
Dessutom ångrar jag mitt val. Tanken att jag just nu hade kunnat vara en nästan halvfärdig möbeltapetserare gör nästan lite ont i magen. När ska jag erkänna för mig själv att jag är en hantverkare, inte akademiker?
2 kommentarer:
Det är såklart inte roligt om du ångrar dig. Men samtidigt så är jag av åsikten att om du inte är akademiker, då måste det innebära att jag är ännu mindre akademiker, vilket får mig att fundera på vad i hela världen jag egentligen håller på med.
Så tack för att du ger mig lite lagomt med ångest:) Och som du sa när du gjorde valet mellan utbildningarna: det går att ångra sig också, chansen att bli möbeltapetserare finns kvar, även om du måste vänta lite. Väl?
Men. Sitter du också här och tjuvläser? Och vilken jäkla tid det tog innan jag fattade vem det var! :)
Och varsågod! det var så lite så! Har jag ångest måste alla andra också ha ångest. Så det bjuder jag så gärna på. :)
Och det är väl aldrig försent att ångra sig sägs det. Inte i det här fallet heller, bara man har ekonomin för att studera ännu lite mer.
Men herregud, så jättehemskt ångrar jga mig inte. Det där inlägget skrevs i affekt under inverkan av en hemskhemsk lärare vi hade, som fick mig att börja tvivla på mitt val. Förhoppningsvis råder den nuvarande kursen bot på det.
Skicka en kommentar